Nov 4
Dick Idman
7 frågor och svar
Veckans webbgäst är Dick Idman, som är nyvald proffessor i scenframställning vid Teaterhögskolan och tillträder i januari. Idman har gjort en lång karrirär som skådespelare, regissör och pedagog, och inhade samma professur år 1995-2001. Ställ gärna frågor till Dick!
Välkommen som webbgäst Dick!
Jag undrar vilka kunskaper du tycker är de viktigaste som skådespelarutbildningen kan ge de studerande? Tycker du dagens unga skådespelarstuderande har annorlunda styrkor och svagheter än t.ex. då du själv studerade?
Utan att försöka verka kryptisk är det nog kunskapen om sig själv och världen vi lever i. Skådespelarens verktyg/instrument är den egna psykofysiska kroppen och oberoende roller eller karaktärer är det alltid du själv som kreerar och värderar.Dagens unga skådespelare är ofta mångbegåvade och besitter en massa färdigheter. Världen har blivit mycket mer komplex och svårtydbar jfr med 70-talet då teatern gick i samhällets tjänst och i politiska ledband. Då var det lättare att ta ställning för och emot, innehållet, budskapet prioriterades alltid framom formen. Det betyder inte att unga skådespelare idag skulle nöja sig med formen. I Europa/Norden finns det just nu tydliga tecken på en ny slags politisk , samhällsmedveten teater, vars förespråkare och utövare är just de unga skådisarna utanför de stora institutionerna. Men dagens politiska förtecken kan inte alls liknas vid de för trettio år sedan. Tiderna förändras – och förändrar.
Hej Dick!
Vilken roll tycker du teatern ska ha i dagens samhälle? Och tror du att det politiska teatern kommer att komma tillbaka?
Hej, en svår fråga, men om man tolkar politik som frågan om människans gemensamma angelägenheter, vilket jag personligen gärna gör, så bör väl teatern i nån mån alltid vara politisk.Och då tror jag att det inte alls har med partipolitik att skaffa, utan mer med att beskriva och kommentera världen vi lever i.Historiskt sett har ju teatern alltid tagit sig an uppgiften att försvara den svaga, lyfta fram individen utsatt av maktstrukturer oberoende vilka de är.Vi som utövar dethär yrket har ju en unik möjlighet att offentligt framföra våra värderingar och det är ju inte bara en rättighet utan också en skyldighet.Sen skall man förstås komma ihåg att teatern har ett underhållningsvärde också. humorn är ett bra vapen.
Inom vissa kreativa brancher har det de senaste åren talats om ett överutbud på nytubildade proffs som sedan inte får jobb. Vad är din uppfattning om den svenska skådespelarutbildningen, utbildas det ”för många” blivande skådespelare i förhållande till hur de kan få jobb i framtiden?
Vi har sex finlsv. teatrar som hör till den sk. teaterlagen, vilket i praktiken betyder att att deras verksamhet är tryggad med ett årligen återkommande stöd fr. stat och kommun. De här är – Svenska Teatern, Lilla Teatern(Stadsteatern), Viirus och Unga Teatern i Helsingforsregionen plus Åbo Svenska Teater och Wasa Teater. Utöver det finns Klockriketeatern,sirius, Blaue Frau, Nya Rampen, Teater 90¤ m.fl. För tillfället utdimmitteras 12-14 skådespelare vart tredje år fr. Teaterhögskolans svenska institution! Om marknaden inte kan sysselsätta dem, måste man nog leta efter problemet på teatrarna, inte i utbildningen. Men visst undrar man ibland varför det anställs så många dansare och sångare framom scenkonstnärer på de finl.sv teatrarna.Sen bör man komma ihåg att det finns en rätt bred marknad för skådespelare också utanför den traditionella teaterscenen. Radio, film,TV, undervisning m.m Och om man nu får in drama i grundskolan som ett ordinarie ämne kommer efterfrågan på skådespelare där att än mer förbättra situationen. Och i den finlandsv. teatervärlden tolereras också gränsöverskridelser. Många skådisar skriver, regisserar, musicerar…
Det låter ju som en lovande framtid för blivande finlandssvenska skådespelare!
Tack Dick för att du ville vara webbgäst här på kulturen.fi och lycka till med professuren!