Apr 14
Maria Lundström
9 frågor och svar
Maria Lundström blir ny konstnärlig ledare för Teater Viirus. Dessutom är hon aktuell med Fanny och Alexander som hon ska regissera för Svenska Teatern.
Maria Lundström blir ny konstnärlig ledare för Teater Viirus. Dessutom är hon aktuell med Fanny och Alexander som hon ska regissera för Svenska Teatern.
Hej Maria och välkommen som vår webbgäst. Jag vill passa på att gratulera dig för det nya uppdraget som konstnärlig ledare för Teater Viirus! Du nämner i Pixel-intervjun att du gärna skulle se att teatern skulle bli snabbare på att reagera på det som händer runt omkring i samhället och världen. Kom att tänka på att t.ex. i Storbritannien har man redan i många år gjort teater om aktuella ämnen, både politisk teater och teater om politik och politiker. Ibland teater som kunde nästan kallas för journalistisk teater. Jag undrar om du efterlyser mer sådant här hos oss eller tänker du på något annat? Vad skulle det kunna vara konkret?
Min fråga till dig är : Hur hittar publiken till Viirus? En vanlig teater intresserad stöder för det mesta de större teatrarna och ser inte Viirus som ett alternativ. Kräver Viirus en ny identitet så att vanliga människor hittar till era föreställningar.
Hej Sami och Tack.
Det är ungefär det jag tänker på när jag talar om en teater med aktualitetsvärde och visst söker vi kopplingar till journalistiken. Problemet med teater är att produktiosprocesserna ofta är rätt så långa och att själva arbetet också är långsamt. Samt att teater görs i en instängd miljö, ett slutet rum och då finns risken att man stänger ut omvärlden och missar det som egentligen pågår i samhället och omvärlden. Den introspektiva hållningen är ofta en förutsättning för att skapa konst och i synnerhet skådespelarkonst, men jag önskar att vi inte glömmer bort den yttre verkligheten. Främst handlar det kanske om att medvetandegöra sig om problematiken med det inåtvända, men konkret kan det också betyda att ibland gå in för korta processer. Men det finns förstås många sätt att vara aktuell på, journalistik är ett medel av många.
Hej J.A!
Din fråga är svår och viktig. Hur skall man locka publik till mindre teater och fria teatergrupper; de som behöver, vill ha och förtjänar mer publik? De mindre grupperna har sällan tillräcklig finansiering för marknadsföringen och kan därför inte skapa tillräcklig synlighet kring sina produktioner. På det kommande Viirus är vi mycket medvetna om svårigheterna med att vägleda och lotsa publiken till dessa mindre teatrar. Det är en av de viktigaste frågorna vi får ta itu med när vi börjar. Du talar om en ny identiet, vi har just nu en möjlighet att profilera det nya Viirus som dessutom har en fast scen i Kronohagen (f.d. Teatterikulma, Sjötullsgatan 33) och i och med detta försöka väcka intresse för våra produktioner.
Men det gäller också för publiken att vara modig, att våga besöka annat än de stora, sedan länge etablerade, teaterhusen. Jag garanterar dig att proffesionaliteten är minst lika hög i marginalen!
Du kommenterade i Pixel-intervjun din uppsättning av Fanny och Alexander på Svenska teatern. Det ska bli spännande att i höst få se uppsättningen på den gamla ryska officersteatern vid Boulevarden.
Ingmar Bergmans film har setts som ett slags personligt testamente av den svenska mästaren. Hur mycket arbetar ni med arvet efter Bergman och hur mycket förnyar ni greppet, kanske med en finlandssvensk vinkel på det här Ekdahlska familjedramat?
Hej Bergmanfan!
Vår uppsättning utgår ifrån filmens orginalmanuskript och inte filmatiseringen och vi är måna om att göra en fristående tolkning för scenen. Dramaturgin är således gjord enkom för denna uppsättning. Kopplingen mellan den finlandssvenska societéen och den rikssvenska i början av 1900-talet kan möjligtvis infinna sig men är inget vi särskilt betonar. En utmaning är förstås att skapa en föreställning som lever och andas oberoende av filmklassikern och där skådespelarna är fria att forma karaktärer som inte bländas av filmens. Imorgon börjar repetitionerna och den 17 manna stora ensemblen och ett stort konstnärligt team slänger sig in i arbetet!
Hej Maria,
På Helsingin Sanomats kultursida uppmanas den finlandssvenska teatern att skärpa sig. Bland annat skriver kritikern ungefär att man påstår sig vara internationell utan att känna till internationell teater. Vad anser du om det här?
Hej Charlotte,
Ber om ursäkt att svaret har dröjt, är fullt sysselsatt med repetitioner och moderskap.
Skulle helst undanbe mig att debattera kring det du tar upp, det kan vara svårt att i några få meningar uttrycka tankar kring detta.
Men i korta drag och spontant – med risk för att låta nonchalant- håller jag med Säkö i hennes kritik (dock inte vad gäller de särskilda grupper hon nämner, på den punkten är jag jävig). Regissörsbristen är ett pinsamt faktum och att den finlandssvenska teatern sackar efter ur ett europeiskt (globalt?)perspektiv sett är, vad jag kan tolka på basen av de erfarenheter jag har, tyvärr också ofta sant. Vi borde dessutom ha de ekonomiska förutsättningarna, men kanske medlen inte är fördelade till förmån för utvecklandet av teaterkonsten, utan bidrar via sin fördelning till upprätthållandet av en ljummen och bekväm teatersyn?
Visst är ett sätt att låta sig influeras av yttre intryck och besöka utländska teatrar och festivaler, men det räcker antagligen inte om det ändå brister i utbildning och kunskap. Så lösningen är kanske inte att skälla på den finlandssvenska teatern, det görs och har gjorts så länge jag varit i branschen, utan att efterlysa kraft att förbättra situationen och medel för utbildning och resor.
Det har gjorts försök till att förbättra situationen, ex. Erik Söderbloms initiativ till en regi- och dramaturgi mästerkurs, på svenska. Och föreningen LUST är också ett initiativ.
Men som sagt, detta är en för omfattande fråga för att kunna svara kort. Hoppas dock att såväl Säkös kritik som din kolumn här på webben väcker reaktioner, samtal och respons som kan hjälpa teaterarbetarna till större objektivitet vad gäller de egna förmågorna!
Tack Maria för din medverkan här som webbgäst och lycka till med både Viirus och Fanny och Alexander. Vi avslutar denna session. Förselår att ifall någon vill kommentera Säkö-texten eller det Maria skriver om det, kan man göra det under Charlottes kolumn här: http://charlottesundstrom.kulturen.fi/2010/04/23/inte-langre-kosmopolitiska-foregangare/