Mar 22
Andrea Svanbäck
129 frågor och svar
Andrea Svanbäck har förnyat Filmjournalen. Första nummret utkommer nu denna vecka. Hon är nu vår webbgäst, ställ frågor till henne.
Andrea Svanbäck har förnyat Filmjournalen. Första nummret utkommer nu denna vecka. Hon är nu vår webbgäst, ställ frågor till henne.
Hej! Kolla in här senare idag då Andrea Svanbäck kommer att svara på frågor som vår webbgäst. Hon är aktuell med en pinfärsk och förnyad Filmjournalen. Du kan själv ställa frågor till henne på denna sida!
Välkommen Andrea! Grattis för den förnyade Filmjournalen! Vad är den absolut viktigaste frågan du brinner för och känner att du vill driva som chefredaktör för Filmjournalen?
Hej Pixel!
Den absolut viktigaste frågan är inte en utan många!
För att överleva i längden är det viktigt att Filmjournalen är en öppen och engagerande tidning som allt fler vill bry sig om. Att lyfta fram smala projekt och unga filmare känns som en av kungsvägarna till att bredda läsekretsen. Möjligheten att blanda högt och lågt, nytt och gammalt, stora världen och lilla Svenskfinland ska vara moroten för hela redaktionen att göra en så suverän tidning som möjligt!
Andrea
Hur ser du på ny finsk film? Tycker du att Kohtaamisia och Post till pastor Jakob bara är undantag från de tunga angstiga schablonerna, eller visar de på en ny allmän nyansering av formspråk och psykologi?
Hej igen!
Ny finsk film kämpar uppenbart för att bli bättre.
Båda filmerna du nämner är fina exempel på det. Inom filmbranschen kan man nog skönja en viss frustration över just de här schablonbilderna kring angsten och ölflaskorna. Alla längtar efter en mer nyansierad uppfattning som bara kan uppstå om vi vågar vara spretiga och utmana varandra.
Andrea
Tror du att fenomenet att folk laddar ner sin film har en stor negativ inverkan på finsk filmproduktion, eller är det de stora utländska produktionerna som drabbas hårdast?
Förstås är nerladdningen ett orosmol för hela branschen.
Det är en av filmstiftelsens mest akuta ärenden. Samtidigt ska man komma ihåg att många som laddar ner en film även ser den på bio. 3D-uppsvinget har också fått folk att återvända till salongen och åtminstone jag själv är alldeles för rastlös för att sitta hemma. Då är bio i kombination med vänner perfekt! När det gäller specifikt finsk film tror jag mycket hänger på den dyra marknadsföringen. Har folk koll på finskt utbud och lockas av det är valet lätt.
hej –
varför tror du att man så ofta ser filmer tillsammans, du nämner ju sambandet bio och vänner. Man läser ju sällan tillsammans t.ex.
För att man kan och för att känslan av att sitta brevid varandra i en biosal skapar gemenskap utan att man nödvändigtvis behöver ha ett långt, gediget samtal. Till skillnad från boken (som man visserligen kan dela genom högläsning) så får man också en gemensam upplevelse som är tacksam att snacka om efteråt.
I nya Filmjournalen skriver filmkritikern Johanna Koljonen att reklambolagen alltmer styr innehållet i filmen. De köper vår uppmärksamhet och det ger filmproducenterna nya möjligheter att finansiera sina filmer, tycker hon, ”inte minst på små marknader som de nordiska”.
Hur ser du Andrea på risken av en ökande kommersiell och politisk manipulation av filmen, inte minst i Finland?
Det här är givetvis en klurig fråga som vi är tvungna att ställa oss. Som Johanna skriver är det en oudviklig utveckling i samband med att konsumtionen av berättelser blir allt mer användarfokuserad, dvs. att vi serveras skräddarsydda paket beroende på vad vi vill se. Också den här sidan, kulturen.fi, bygger ju på att om du till exempel är filmintresserad, så kan du plocka med bara sådana bitar. Då är det ju inte särskilt otippat att reklamfolket drar nytta av tänket. Spontant kommer jag att ändå att tänka på den svenska långfilmen ”Flickan”, en kritikerhyllad berättelse producerad av reklambolaget Acne som trots det inte alls blev ett ytligt poppisprojekt utan levererade stort allvar. Ett bevis på att det kan gå riktigt bra för en utveckling som vi hela tiden måste granska och diskutera.
Hej Andrea! De senaste 20 åren har varit revolutionerande på många sätt men i synnerhet för filmen. I praktiken har vem som helst nu tillgång till verktyg som tillåter en att göra film. Dessutom kan den se lika bra ut som vilken ”riktig” film som helst. Man kan lura höga produktionsvärden med digitala stillbildskameror eller göra snabba, spontana och kanske punkiga dogmafilmer med blott en mobiltelefon. Tekniska ursäkter existerar alltså inte längre. Finlandssvenskarna är ett folk med en oerhört stark litterär tradition. Teaterntraditionen är likaså iögonfallande stark. Berättandet tycks vara viktigt. Hur är det med filmen? Kan man skönja en ny våg av finlandssvenskt filmberättande som skulle hålla måttet? Hur ser den ut i så fall? Om inte, vad tror kan vara de underliggande orsaken?
Hej!
Själv efterlyser jag en fortsättning på diskussionen om hur man kunde få svenskspråkiga författare och filmare att samarbetar mer, en fråga som är viktig inte minst för de som är påväg in i branschen. Min egen erfarenhet genom medianomutbildningen på Arcada är att det för tillfället finns enormt mycket potential när det gäller speciellt just det tekniska berättandet i form av unga människor som gärna skulle få paras ihop med alla horder av skrivande författaraspiranter. Men för att som du säger ”hålla måttet” krävs det först upprepade försök och många misstag. Just nu tycker jag ändå att det både syns och hörs om många nya svenskspåkiga filmare: Anna-Sofia Nylund, Emil och Artur Sallinen, Henri Jäppi Savolainen, Tommi Seitajoki och Jan Inberg för att nämna några.